Brevet till pappa
Brevet till pappa
Hej Pappa!
Jag vet inte om du vet detta men ibland när jag inte är hos dig är jag så orolig att jag får ont i magen. Jag tänker; TÄNK OM DU DÖR och jag inte hinner säga Hej Då! Då känns det som om benen skakar inuti, som en liten jordbävning.
Jag hör att ni bråkar i telefonen. Det gör ont. Ibland säger jag ifrån. Ibland lyssnar ni och ibland inte. Men jag försöker.
Det är inte mitt fel att ni är skilda. Jag vet det. Fast ibland känns det som om det är mitt fel ändå.
När jag ska byta hem blir jag orolig, och då får jag ångest. Det liksom låser sig i kroppen, jag får en sten i magen. Ibland känner jag mig bara arg och vet inte varför. Argheten sitter i mina axlar- de blir tunga, och då orkar jag inte prata och tystnar. Ibland knyter jag händerna hårt, hårt och de bara darrar. (ingen märker det)
Men då du och jag, pappa är tillsammans och äter glass hjälper det. Glass tillsammans med dig gör mig glad. Och när vi skrattar tillsammans. Det känns som solen och lugnet i huvudet.
Jag önskar att vi kan vara tillsammans en hel dag. Bara Du och Jag. Göra något som luktar pappa, låter pappa och känns tryggt i hjärtat. Ibland tänker jag att jag vill vara en liten fågel – Bara flyga dit jag vill. Då skulle jag flyga till dig precis då jag vill pappa.
Men pappa- jag älskar dig. Jag längtar efter dig då du inte är nära mig. Vet du vad? Jag tror att det kan bli bättre och bra. Om vi vågar prata mera. Om du vågar lyssna. Jag är fortfarande här. Jag har inte slutat hoppas.
Kram från ditt barn