Topic outline

  • H

    Hoppfullhet
    Känslan av hoppfullhet och drivkraften som den för med sig är en viktig del av den positiva psykiska hälsan. Positiv psykisk hälsa innebär även att vi mår bra i våra relationer, är ödmjuka mot oss själva och klarar av att tackla motgångar. Den positiva psykiska hälsan möjliggör en stödjande, trygg och förutsägbar föräldraskapsstil.

    Framtidstro och brist på den
    Hoppfullhet är tro på framtiden och på att vi kan påverka den. Brist på hopp minskar förtroendet för våra förmågor, resurser och vår framtidstro. Det begränsar tänkandet och funktionsförmågan och gör att livet känns mer ”hopplöst”. Som förälder kan vardagen ibland kännas kaotisk och överväldigande vilket ökar risken för att vi tappar hoppet. Att stundvis tappa hoppet hör livet till och den känslan behöver vi våga möta och erkänna för oss själva.

    Går att tappa hoppet och hitta det igen
    Hoppfullhet byggs upp av att vi har ett mål som kan vara stort eller litet. Målet kan vara t.ex. att gå iväg till ett familjecafé tillsammans med bebisen eller att avlägga en examen vid sidan om familjevardagen. Känslan av hoppfullhet stärker motivationen att ta oss till målet oberoende av om det är stort eller litet. Då vi upplever känslor av hopplöshet är det svårt att hitta orken och motivationen att påverka sin situation. Lyckligtvis går känslan av hoppfullhet att förstärka.

    Vetskapen om att vi får stöd av andra då vi behöver det inger hopp. Stöd från familj, vänner och yrkesverksamma är därför betydelsefullt. Att få känna sig tillräckligt trygg är också en förutsättning för att vi ska kunna känna oss hoppfulla.

    Att fundera på...

    • Vem kan du vända dig till då vardagen känns jobbig eller då du behöver prata med någon?
    • Vad har tidigare hjälpt dig att hitta orken och motivationen då du känt dig hopplös eller upplevt motgångar i livet?
    • Vilka är byggstenarna i din positiva psykiska hälsa? Vad ger dig ork, glädje, tröst, hopp och framtidstro?
    • Hur har du själv hjälpt någon som behövt stöd och uppmuntran? Hur kändes det att stöda någon annan?