• MODUL 6: Barnens rätt till trygghet.

    Trygghet för ett barn kan innebära att få leva under stabila förhållanden och ha någon att lita på. Då barn är trygga vågar de prova sina förmågor och utveckla sina resurser.




    • Saija Westerlund- Cook pratar om tidiga barndomsupplevelser och hur vi kan skapa förutsättningar för trygghet

      skydd

      6. Hur kan vi tillsammans skapa förutsättningar?

      Saija Westerlund-Cook

      Sakkunnig i familjearbete, Folkhälsan

      Barn har rätt att känna sig trygga. I artikel 19 i barnkonventionen står det att vuxna ska skydda barn mot alla former av psykiskt och fysiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård, försumlig behandling, misshandel, utnyttjande eller sexuella övergrepp. Man har kunnat identifiera tio olika kategorier av upplevelser:


      ●     Emotionellt, fysiskt eller sexuellt våld.

      ●     Emotionell eller fysisk omsorgssvikt.

      ●     Utmaningar i hemmet i form av separerade föräldrar, en förälder som har utmaningar med sin mentala hälsa, missbruk eller våld vuxna emellan, eller om någon av föräldrarna har varit i fängelse.

       Det finns givetvis också ogynnsamma upplevelser som vi kan utsättas för utanför hemmet, vilket den nyare forskningen också beaktar. Hit räknas till exempel att känna utanförskap eller bli mobbad, att man har flyttat upprepade gånger eller upplevt krig. Det här är olika former av otrygghet som leder till stress och som påverkar vårt välmående både fysiskt, psykiskt och socialt långt efteråt. De tidiga upplevelserna ökar risken för bland annat kroniska sjukdomar, olyckor, utmaningar med mental hälsa eller skolgång och arbetslivsframgång senare i livet. Det är däremot viktigt att observera att det handlar om en ökad risk, inte ett sätt att förutspå framtiden hos en enskild individ. Likväl kan man tänka att det är i allas intresse att vi blir uppmärksamma på ogynnsamma barndomsupplevelser (ACE – Adverse Childhood Experiences) och framför allt medvetna om vad vi kan göra för att motverka dem och deras effekter.

      Det finns också forskning på gynnsamma eller skyddande upplevelser. Precis på samma sätt som de ogynnsamma upplevelserna så har man också kategoriserat de skyddande upplevelserna, exempelvis enligt HOPE-modellen. Den handlar om att känna att man kan och får prata om känslor, känner att man får stöd av familjen också i utmanande situationer, att man regelbundet har möjlighet att delta i rutiner och traditioner, har en känsla av tillhörighet, gemenskap och stöd av vänner och att åtminstone två viktiga vuxna utanför familjen som bryr sig om hur man mår samt minst en vuxen där hemma som man får skydd och trygghet av.

      Dessa upplevelser bidrar till att vi känner oss värdefulla, känner tillhörighet och har en möjlighet att uppleva gemenskaper som bär och starka relationer, men de har också en inverkan på vår hälsa på sikt. ACE är överraskande vanliga – de flesta av oss har minst en. Men kanske ännu viktigare är kunskapen om att avsaknaden av skyddande eller gynnsamma upplevelser är mer skadligt för hälsa och välmående än de ogynnsamma upplevelserna. Här kan och behöver vi alltså vara uppmärksamma. Därför behöver vi modigt ta upp eller fråga om ogynnsamma upplevelser – på så vis bygger vi tillit mellan föräldrar och proffs och hjälper familjerna att ta vara på sina styrkor och öka sitt välmående – det är inte problemcentrerat utan hoppfullt.

      Vi behöver se och skapa möjligheter till skyddande upplevelser, samtidigt som vi behöver vara uppmärksamma på att det också just nu finns barn som lever utsatta. Just du kan göra skillnad i vardagen – du kan vara den som ser, för det på tal och hjälper till att vända riktningen.

       

      Reflektion, övningar och material

                           

      Reflektionsfrågor till personalen

      ●     Hur går ni vidare med iakttagelser om att allt inte står rätt till? Är ni beredda på att barn plötsligt och oplanerat kan berätta om att de är utsatta?

      ●     Finns det utrymme för föräldrar att ta upp frågor till exempel under utvecklingssamtal, och även spontant vid dagisporten?

      ●     Finns det en handlingsplan som alla känner till?

       

      Kom ihåg

      Positiv feedback är avgörande i småbarnsvardagen. Vi behöver sätta tid på att sätta ord på det fina vi ser!