Har du koll på barnkonventionen?

Maria Stoor-Grenner pratar i videon om forskning kring mobbning.

5. Vänskap och inkludering

Att främja trygghet och förebygga och ingripa i mobbning

 Maria Stoor-Grenner & Jennie Stolzmann-Frankenhaeuser

Sakkunniga inom mobbningsförebyggande arbete bland småbarn, Folkhälsan

För att kunna främja alla barns lika värde behöver vi synliggöra sådant som kan begränsa ett barn att få sina rättigheter tillgodosedda.

Barnkonventionens artikel 2 handlar om varje barns lika värde och lika rättigheter. Att jobba med artikel 2 handlar om att förebygga diskriminering och främja alla barns lika värde. Det kan handla om att vi behöver jobba med jämlikhet, jämställdhet och synliggöra de normer som existerar på vårt daghem. Men vi behöver också känna till hur barns livsvillkor ser ut i Finland generellt. I artikel 19 står det att barnet ska skyddas mot alla former av våld, försummelse och utnyttjande. Artikel 39 lyfter upp att ett barn som utsatts för någon form av utnyttjande bör få hjälp till rehabilitering och social återanpassning.

Utbildningsstyrelsen (2023) lyfter fram att varken barn eller personal inom småbarnspedagogiken får mobba eller diskriminera någon eller äventyra andras trygghet eller hälsa. De poängterar att en avgörande faktor för att mobbning, våld och diskriminering ska upphöra är att i ett tidigt skede behandla ärendet tillsammans med vårdnadshavarna. Kännedom om mobbning kan fås genom att någon i personalen berättar eller ser händelsen eller genom att barnet eller vårdnadshavarna berättar. När du får kännedom om mobbningen är du skyldig att reda ut ärendet och ingripa. När situationen löses är det viktigt att barnet blir hört och när man löser situationer mellan barn är det viktigt att beakta barnens ålder och utvecklingsnivå.

Maria Stoor-Grenner pratar på videon om bemötande och relationens betydelse

Många forskare lyfter fram relationens avgörande betydelse för att förebygga och ingripa i mobbning. Om den vuxna lyckats skapa en tillitsfull relation till varje barn i gruppen ökar även sannolikheten att barnen är prosocial, ställer upp och försvarar andra barn och berättar om de eller någon annan blir utsatt för mobbning.

Vad är mobbning?

Mobbning är ett aggressivt beteende som gör någon illa fysiskt eller psykiskt. Handlingarna är återkommande, avsiktliga och riktar sig mot en försvarslös. Mobbning är inte en engångsföreteelse och ska inte blandas ihop med konflikter. Mobbning är ett gruppfenomen, vilket betyder att mobbning sällan utförs av endast en person, utan det finns så gott som alltid flera involverade.

Mobbning förekommer redan bland barn under skolåldern. Det finns inga enkla svar på frågan varför mobbning uppstår. Varje mobbningsfall är unikt och ofta finns det flera faktorer som samverkar. Då vi pratar om små barn och mobbning kan det vara svårt att avgöra om de negativa beteendena är uttryck för ett visst utvecklingsskede hos barnet eller om det handlar om mobbning. Därför är det viktigt att vuxna gör barn medvetna om vilka handlingar som kan såra och skada andra. Det är inte meningen att vuxna ska vänta tills handlingarna blir medvetna och återkommande innan de ingriper. Ett tidigt ingripande gör att beteendet inte hinner utvecklas till mobbning och att handlingsmönstren och rollerna inte hinner bli befästa. Att kunna avgöra var gränsen mellan mobbning, konflikt och skämtsamt beteende går är inte så lätt. Därför är det viktigt att komma ihåg att se till den subjektiva upplevelsen och ta reda på vad barnet tycker att mobbning är och vad som gör dem ledsna.

Berätta för barnen att de har rätt att känna sig trygga och att ingen får göra dem illa. Det betyder att varken barn eller vuxna får slå dem eller göra saker mot dem som känns obehagliga. Våld kan vara både fysiskt och psykiskt. Att se eller höra någon annan bli slagen eller utskälld är också skadligt för barnet.

Mobbning är en form av våld. Om våld förekommer är det viktigt att barnen berättar om det för en vuxen som de litar på. Det är aldrig barnets fel om någon använder våld. Om barnet har blivit utsatt har det rätt att få all hjälp och stöd som det behöver för att börja må bättre igen.

Det är viktigt att reflektera kring fenomenet mobbning innan man inleder det förebyggande arbetet. Alla människor har i större eller mindre utsträckning kommit i kontakt med mobbning. Forskaren Françoise D. Alsaker poängterar att det i arbetet mot mobbning behövs både vilja och mod. Vilja innebär att du som vuxen på daghemmet aktivt beslutar dig för att jobba mobbningsförebyggande. Mod innebär att du vågar prata om mobbning och vågar påtala brister och ändra system som inte fungerar. Mobbning är inte så lätt att definiera, eftersom varje enskild individ sätter sin innebörd i begreppet. Pedagoger, barn och vårdnadshavare kan ha olika uppfattningar om vad det handlar om och vilka beteenden de upplever vara kränkande och sårande. För att komma åt dina eller era föreställningar är det viktigt att du eller ni avsätter tid för att fundera kring olika begrepp och vad de betyder i just er verksamhet. Nedan hittar du frågeställningar som kan öka medvetenheten om mobbning.

 Reflektion, övningar och material

 Fundera själv och tillsammans i personalgruppen över följande påståenden:

●      När handlar det om mobbning?

●      När handlar det om konflikter?

●      När handlar det om skoj?

●      Hur agerar jag eller vi i de olika situationerna?

●      Hur stämmer vår definition på mobbning överens med rådande definitioner?

●      Vilka begrepp och ord använder jag och vi bland barnen då vi talar om mobbning, och bland oss vuxna?

●      Hur samtalar vi om mobbning med barnen och vårdnadshavarna?

Det är också viktigt att diskutera mobbning med barnen, här några tips:

●      Läs böcker om mobbning och vänskap.

●      Samtala om saker som berör mobbning:

– Vad blir barnen ledsna av?

– Vad anser barnen att mobbning är?

– Vad anser barnen att konflikter är?

– Vad anser barnen att skämtsamt beteende är?

– Hur kan man se om den andra inte tycker att ett beteende är skojigt?

●      Samtala med barnen om vad det innebär att vara en vän:

– Hurdan är en god vän?

– Vad kan man göra tillsammans med vänner?

Sammanfatta det ni kommit fram till och gör till exempel ett kollage på väggen av barnens tankar.

Hur ser det ut på vårt daghem?

●      Vågar vi uttrycka våra tankar och känslor?

●      Vågar vi be om hjälp?

●      Vågar vi säga nej?

●      Vågar vi misslyckas?

●      Hjälper vi varandra?

●      Delar vi med oss av det vi är bra på?

●      Respekterar vi olikheter?

Saknas något från listan?

Vad annat kommer du att tänka på som är viktigt för att medlemmar i en grupp ska trivas och må bra? Vad behöver vuxna göra för att barn ska känna så här?

Källor

Alsaker, F. (2012). Mutig gegen Mobbing in Kindergarten und Schule. Bern: Hogrefe AG

Salmivalli, C. (2005). Kaverien kanssa. Vertaissuhteet ja sosiaalinen kehitys. Jyväskylä: PS-kustannus

Stolzmann-Frankenhaeuser, J & Stoor-Grenner, M. Kompisväskan (2015). Ett inspirationsmaterial för att jobba mobbningsförebyggande bland småbarn. Folkhälsan

Ensamhet och utanförskap

Enligt Junttila säger vart tionde barn på daghem i Finland att de inte har en enda vän och känner sig ensamma. Junttila skiljer mellan social och emotionell ensamhet. Med social ensamhet avses avsaknaden av nätverk och att känna sig ensam för att man har få eller inte en enda kompis att leka med. Emotionell ensamhet handlar om att man saknar en nära vän som man kan anförtro sig åt och som alltid hjälper om man behöver. Den som känner sig emotionellt ensam kan vara omringad av människor men ändå känna sig ensam. 

Att ha kompisar och sociala sammanhang och att inte känna sig ensam är ett grundläggande mänskligt behov. Att inte känna sig inkluderad och självklar i en grupp, eller att inte känna sig sedd och efterfrågad, är exkluderande och exempel på psykisk eller relationell mobbning. 

Det finns en stark norm idag att ha många vänner, ett rikt socialt liv och att ha bästisar. För ett barn kan självbilden och självkänslan försämras för de som står utanför den sociala normen gällande gemenskap och umgänge. Om ett barn inte blir tillfrågad i leken och inte har en given lekkompis på förskolan kan känslan av att inte vara önskvärd bli väldigt påtaglig (Junttila 2023).