• MODUL 17: Oro för ett barn.

    Om du är orolig för ett barns välbefinnande behöver du ta en diskussion med föräldrarna. Om ingen förändring sker är du som pedagog skyldig att göra en barnskyddsanmälan.


    • Huvudbild

      17. Ibland måste man anmäla

      Britt-Helen Tuomela-Holti

      Sakkunnig i familjearbete, Folkhälsan

       Att ha oro för ett barn kan handla om många olika saker. Det kan vara att den fysiska omvårdnaden inte är som den borde vara, till exempel om barnet kommer smutsigt, hungrigt eller utan adekvata kläder till daghemmet, eller att barnet inte blir sett eller bekräftat och får den uppmärksamhet hen skulle behöva. Om man känner oro för dylika saker är det viktigt att ta upp det i ett samtal med föräldrarna och berätta vad man noterat med så konkreta och tydliga exempel som möjligt. Boken ”Ta upp oron. En handbok i tidiga dialoger” av Esa Eriksson och Tom Erik Arnkil ger bra vägledning och exempel på hur man kan föra dialoger. Målsättningen med samtalet är att erbjuda hjälp till familjen. Ifall familjen är i behov av mera hjälp kan de själva eller i samarbete med pedagogen göra en ansökan om utredning av servicebehov enligt socialvårdslagen. Ifall familjen inte är intresserad av att ta emot hjälp och ingen förändring till det bättre sker för barnets del inom en rimlig tid, är pedagogen skyldig att göra en barnskyddsanmälan och då också berätta åt föräldrarna att en anmälan görs.

       

      Om du misstänker att ett barn utsatts för övergrepp

      Har du en misstanke om att barnet utsatts för sexuella övergrepp eller våld har du en skyldighet att göra en anmälan till både polisen och barnskyddsmyndigheterna (barnskyddslagen §25). Du behöver inte ha bevis eller klarhet i vad som hänt, det är barnskyddets uppgift att utreda, men pedagogens uppgift att anmäla. Det är viktigt att föra saken vidare även om det skulle visa sig att inget hänt, man får inte riskera att lämna ett barn som blir utsatt utan hjälp. I det här fallet meddelar du ingenting till föräldrarna, dels för barnets säkerhet och trygghet, dels för att inte förstöra bevis.

      Daghemspersonal har inte ansvar för att undersöka omsorgssvikt, men du har ansvar för att dokumentera situationer som väcker oro och anmäla om du misstänker att barn far illa. Personal på daghem har en oersättlig roll då det kommer till att upptäcka barn som far illa.

       

      Tänk på att:

      ●     Barn kan visa upp ett beteende, rita bilder eller berätta saker som känns oroväckande. Är situationen oklar men väcker oro hos dig så är det bra att följa med och fundera på barnets helhetssituation och välmående, och diskutera saken med dina kollegor. Du kan också fråga barnet om det är något speciellt som hänt eller som känns jobbigt.

      ●     Är du osäker på om något har hänt eller hur du ska gå vidare kan du alltid konsultera barnskyddsmyndigheterna, socialjouren eller polisen om eventuella vidare åtgärder. De finns där för att hjälpa.

      ●     Innan barnet lämnar dagvården behöver du försäkra dig om att hen är i säkerhet. Ring barnskyddet eller socialjouren om det inte är tryggt att låta barnet gå hem eller om du är osäker på hur du ska gå till väga.

       

      Samtalet med barnet

      ●     Om ett barn berättar om ett övergrepp, eller om det på annat sätt framgår att något verkar ha hänt, är det bra att låta barnet berätta i lugn och ro och bara lyssna. Känns det oklart kan du försöka ställa öppna frågor för att få en tydligare bild av situationen.

      ●     Håll dig lugn, även om det känns svårt. Det är ett stort förtroende om ett barn väljer att berätta en tung sak för dig och hen behöver få känna att du klarar av att lyssna.

      ●     Ställ så få frågor som möjligt, endast det som behövs för att du ska få en uppfattning om att något olämpligt har hänt. Ställ endast öppna frågor som till exempel ”Kan du berätta mer? Hur menar du? Vad hände då?” Detta är viktigt eftersom ledande frågor kan ge en felaktig bild av vad som skett och försvåra utredningen.

      ●     Barnet bär inget som helst ansvar för övergreppet, allt ansvar ligger på förövaren.

      ●     Dokumentera genast efteråt vad barnet berättat innan du pratar med kollegor eller andra. Skriv ner allt du minns ordagrant, även vilka frågor du ställt.

      ●     Tacka barnet för att hen vågade berätta och säg att inget av det som hänt är barnets fel. Säg att det är de vuxnas uppgift att reda ut allt och se till att barnet får hjälp, och att du för saken vidare.

       

      Åtgärder

      ●     När barnet berättat om övergrepp, gör en barnskyddsanmälan och en polisanmälan. Föräldrarna informeras inte om anmälan. Detta för att skydda barnet. Barn kan bli rädda för att föräldrarna ska hamna i fängelse eller att barnet ska tas ifrån sina föräldrar.

      ●     Se till att ert daghem har kontaktuppgifter till polisen, barnskyddet och socialjouren, så att ni är förberedda ifall behovet skulle uppstå.

       

      Ta hand om dig själv

      ●     Att få reda på eller misstänka att ett barn utnyttjats eller är utsatt för övergrepp väcker ofta många svåra tankar och känslor. Se till att ta hand om dig själv och även söka hjälp för egen del, så att du får stöd i att bearbeta saken.

      ●     Arbetshandledning kan vara till nytta, eller så kan du kontakta organisationen Tukinainen som erbjuder stöd såväl för personer som själva utsatts för sexuellt våld som för personer som i sitt arbete kommit i kontakt med offer. www.tukinainen.fi

       

      Material

       

      Väestöliittos broschyr Nyfiken på sexualitet ger information om barnens rätt till trygghet och hur man tillsammans kan skapa förutsättningar.

      www.vaestoliitto.fi/uploads/2020/11/6b5aef44-nyfikenpasexualitet-natet-28-11-19lopullinen.pdf–35 –

       

      Källa

      Eriksson. E, Arnkil, T. & Bergman-Pyykkönen, M. (2012). Ta upp oron: En handbok i tidiga dialoger. Institutet för hälsa och välfärd.