6. Hur kan vi tillsammans skapa förutsättningar?
Saija
Westerlund-Cook
Sakkunnig
i familjearbete, Folkhälsan
Barn har rätt att känna sig trygga. I artikel 19 i barnkonventionen står det att vuxna ska skydda barn mot alla former av psykiskt och fysiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård, försumlig behandling, misshandel, utnyttjande eller sexuella övergrepp. Man har kunnat identifiera tio olika kategorier av upplevelser:
●
Emotionellt, fysiskt eller
sexuellt våld.
●
Emotionell eller fysisk
omsorgssvikt.
●
Utmaningar i hemmet i form av
separerade föräldrar, en förälder som har utmaningar med sin mentala hälsa,
missbruk eller våld vuxna emellan, eller om någon av föräldrarna har varit i
fängelse.
Det finns givetvis också ogynnsamma
upplevelser som vi kan utsättas för utanför hemmet, vilket den nyare
forskningen också beaktar. Hit räknas till exempel att känna utanförskap eller
bli mobbad, att man har flyttat upprepade gånger eller upplevt krig. Det här är
olika former av otrygghet som leder till stress och som påverkar vårt välmående
både fysiskt, psykiskt och socialt långt efteråt. De tidiga upplevelserna ökar
risken för bland annat kroniska sjukdomar, olyckor, utmaningar med mental hälsa
eller skolgång och arbetslivsframgång senare i livet. Det är däremot viktigt
att observera att det handlar om en ökad risk, inte ett sätt att förutspå
framtiden hos en enskild individ. Likväl kan man tänka att det är i allas
intresse att vi blir uppmärksamma på ogynnsamma barndomsupplevelser (ACE –
Adverse Childhood Experiences) och framför allt medvetna om vad vi kan göra för
att motverka dem och deras effekter.
Det finns också forskning på gynnsamma eller
skyddande upplevelser. Precis på samma sätt som de ogynnsamma upplevelserna så
har man också kategoriserat de skyddande upplevelserna, exempelvis enligt
HOPE-modellen. Den handlar om att känna att man kan och får prata om känslor,
känner att man får stöd av familjen också i utmanande situationer, att man
regelbundet har möjlighet att delta i rutiner och traditioner, har en känsla av
tillhörighet, gemenskap och stöd av vänner och att åtminstone två viktiga vuxna
utanför familjen som bryr sig om hur man mår samt minst en vuxen där hemma som
man får skydd och trygghet av.
Dessa upplevelser bidrar till att vi känner
oss värdefulla, känner tillhörighet och har en möjlighet att uppleva
gemenskaper som bär och starka relationer, men de har också en inverkan på vår
hälsa på sikt. ACE är överraskande vanliga – de flesta av oss har minst en. Men
kanske ännu viktigare är kunskapen om att avsaknaden av skyddande eller
gynnsamma upplevelser är mer skadligt för hälsa och välmående än de ogynnsamma
upplevelserna. Här kan och behöver vi alltså vara uppmärksamma. Därför behöver
vi modigt ta upp eller fråga om ogynnsamma upplevelser – på så vis bygger vi
tillit mellan föräldrar och proffs och hjälper familjerna att ta vara på sina
styrkor och öka sitt välmående – det är inte problemcentrerat utan hoppfullt.
Vi behöver se och skapa möjligheter till
skyddande upplevelser, samtidigt som vi behöver vara uppmärksamma på att det
också just nu finns barn som lever utsatta. Just du kan göra skillnad i
vardagen – du kan vara den som ser, för det på tal och hjälper till att vända
riktningen.
Reflektion,
övningar och material
Reflektionsfrågor
till personalen
●
Hur går ni vidare med iakttagelser
om att allt inte står rätt till? Är ni beredda på att barn plötsligt och
oplanerat kan berätta om att de är utsatta?
●
Finns det utrymme för föräldrar
att ta upp frågor till exempel under utvecklingssamtal, och även spontant vid
dagisporten?
●
Finns det en handlingsplan som
alla känner till?
Kom
ihåg
Positiv feedback är avgörande i
småbarnsvardagen. Vi behöver sätta tid på att sätta ord på det fina vi ser!